Tankar inför fredagen.

Tankarna går verkligen på högvarv inför fredagens aurorasamtal. Jag har velat ha denna tid sedan jag tog upp det i vecka 12 och ju närmare jag kommer desto jobbigare känns det att jag ska dit. Jobbigt att våga öppna mig om hur jag känner.

Jag försöker förbereda mig så gott det går. Jag har börjat skriva ner vissa punkter jag tyckte var jobbiga och har problem med idag när jag tänker på det. Jag vill ta med mig den lappen så man inte står där och inte kommer ihåg vad man ville säga.

Mitt största problem är att våga prata om det, att våga säga orden utan att skämmas! Jag har haft 2 perfekta förlossningar på papper men jag upplever det inte så. Jag tycker det var hemskt att gå med värkar i 5 dygn under första delen. Jag vill inte ha en bebis med 180-190 i hjärtslag som är stressad. Jag är livrädd att det ska vara navelsträngen runt halsen igen så det blir bråttom påslutet. Jag vill bli tagen på allvar inte att jag är någon överkänslig person som inbillar mig.

Jag är livrädd för smärtan. Jag har inte haft något bra sätt att hanskas med den under mina andra förlossningar och det är det jag kommer ihåg. Jag  kommer ihåg hur okontrollerat allt var och hur paniken bara växte för varje värk. Hur jag seriöst trodde att jag skulle dö och fick dödsångest. Hur jag inte hade något stöd som försökte lugna mig. Hur min stödperson inte klarade att stötta mig och barnmorskorna bara tyckte jag överdrev, för så starka värkar hade jag ju inte.

Jag tackar gudarna för edan som gjorde att jag kunde komma tillbaka till jorden. Kunna andas och skratta, kunna fylla på med energi inför krystvärkarna. 

Jag kommer ihåg känslan då droppen kopplas på och det helt plötsligt börjar hända något! 

Känslan när krystvärkarna kommer, barnmorskan är i rummet och vi jobbar tillsammans! Hur jag får energi och vägledning för att göra det på bästa sätt. Hur det händer något i kroppen! Snart är det över.

Jag kommer ihåg känslan då jag fick upp mina barn på bröstet. Hela världen bara stannade!

Jag kommer ihåg allt det hemska, det som har fått mig att inte vilja ha fler barn. Även fast jag kommer ihåg allt det bra också.

Jag vill inte snittas, jag vill bara ha lite kontroll. Veta att jag blir tagen på allvar, veta att någon kommer lyssna på mig när jag säger att något är fel i kroppen.

Jag vill våga lita på att jag kommer ha 100% stöd från min sambo och känna mig trygg denna gång. Jag vill våga lita på att jag inte får konstant panik och ångest utan klarar detta bättre.

Jag vill ha hjälp att hitta dessa verktyg och jag vill ha det så bra det bara går efter mina förutsättningar. 

Om jag får hjälp att våga prata om detta, att våga bearbeta kanske jag kan släppa tankarna på en igångsättning. Låta kroppen sköta sitt och säga att nu är jag redo nu kör vi. Våga lita på att kroppen kan detta!

Jag vill kunna tänka på förlossningen som en fin sak! Som en positivt upplevelse. Jag hoppas verkligen jag ska våga släppa all kontroll.

Bara 10 veckor kvar.
 

Annonser

Författare: Dema

Mamma, bonusmamma, sambo, husägare, gravid.

2 thoughts on “Tankar inför fredagen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s