När lillebror kom till världen!

Jag åkte som sagt in fredag kväll pga blodmängden ökade. Fick tabletter som skulle koagulera blodet, blödde hela lördagen också nästan. Blodmängden var som en riklig mens. På lördag kväll slutar det äntligen! Börjar känna mig uppgiven då det inte hittas något fel, men jag känner att något är fel. Såhär ska det inte vara. Ligga på ett sjukhus i tre veckor och vänta in om det startar eller om det blir akut snitt. 

Började prata med en barnmorska på lördagen om möjligheterna till en igångsättning, hon berättade att läkarna nämnt det men att det finns risker mer det också och dom väger ihop allt. Jag berättade för henne att både jag och min sambo ställde oss positiva till en igångsättning och att vi är pålästa, sedan har jag en igångsättning i bagaget. Vi bestämde att hon skulle framföra allt till läkaren och att jag skulle få prata med honom också. 

Dock bor vi på en liten ort så läkaren har jour och då jag var enda på förlossningen så skulle han komma först på söndagen. Kan tillägga att hela veckan har jag haft samma läkare. Så han har följt ärendet från ultraljud i måndags till bebis:)

Han kommer in på söndag och vi pratar och efter 20 minuter av bollande hit och dit är det bestämt. Vi kör igång! Senast tisdag lunch måste jag krysta annars blir det snitt. Jag får även börja fasta ifall det blir akutsnitt.

10:15 tar jag första shotten. Jag är öppen två cm, tappen är 2 cm och inåtvänd. Jag har SD som kommer 2-3 på 10 minuter men känns inte. Glatta hinnor så dom går ej att ta.

12:15 shott nr 2. Jag har nu 5 sd på 10 minuter som dom vill. Men dom gör inte ont. Statusen är fortfarande samma. 

14:15. Är fortfarande 5sd på 10 minuter som börjar kännas lite. Fortfarande bara öppen två men tappen har börjat vända sig utåt. Efter ett samtal till läkaren så avvaktarvi shott tre, för man vill inte att det ska bli fler SD. 

16:15. Öppnat mig till 2,5 cm och tappen är lite mindre. SD är samma och gör fortfarande inte ont. Tycker dom glesas ut lite. Bestämmer att hoppa även denna shott och hoppas det går att ta hinnorna 18 istället.

18:00 läkaren kommer och gör ultraljud och känner. Är gränsfall att man ska kunna ta hinnorna. Huvudet ligger neråt och bebisen mår fortfarande bra. Barnmorskan testar tar hinnorna och det funkar! Dom blir dock lite chockade över allt vatten som kommer ut, är riktigt mycket vatten! Jag kan inte sluta skratta heller så det forsar verkligen.  Är fortfarande öppen bara 2,5 cm.

20:00 börjat värkarna bli lite smärtsamma, men jag kan fortfarande andas igenom dom helt utan problem. Dom börjar koppla på dropp men apparaten strulat så det börjat gå in i kroppen 2045. 

21:15 skiftbyte, dom känner och nu är det öppet nästan 4 och tappen är nästan borta. Jag skämtar fortfarande med barnmorskorna mellan värkarna och alla skrattar precis som vi gjort hela dagen! Har verkligen varit bra stämning.

21:40 det börjar bli riktigt jobbigt. Jag får panik i värktopparna och ber om Eda. Barnmorskan vill känna på mig innan och tycker jag ska pröva lustgasen först. Är fortfarande öppen 4. Vi prövar lustgasen och den funkar lite. Tyckte inte den hjälpte mot smärtan men jag hade något att koncentrera mig på. Måste kissa också men kan ej gå på toa, hon tappar mig mellan två värkar. Hon har fortfarande inte ringt efter Eda, för hon har förstått att detta kommer gå undan 

21:50 börjar paniken! Värkarna gör ont! Det trycker på neråt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Får panik i varje värk, men mellan värkarna är jag helt lugn och ligger helt avslappnad. Hon kollar och jag är nu öppen 5 cm och lite kvar av tappen. Det trycker verkligen neråt och det är de som är de jobbiga.

22:15 sänker dom droppet för jag orkar verkligen inte mer! Varje värk är panik och mellan värkarna är allt lugnt. Så sjuk känsla! Jag har grymt stöd av både barnmorska, sköterska och framförallt min sambo. 

22:25 känner jag att jag vill krysta, men jag får inte riktigt ännu. Dom lägger mig i en annan ställning. Det var en sådan sjuk känsla att verkligen känna den sjukt starka kraften. 

22:29 efter 2 krystvärkar är en vit kladdig pojke ute! 3315 gram tung 51 cm lång och 34 cm i huvudmått och helt perfekt! 

 En stor och rejäl Moderkaka kommer ut och jag har inte spruckit eller något alls vilket jag trodde jag skulle ha gjort.

Läkaren kommer in efter 30 minuter och visar bilder på moderkakan. Man ser tydligt svarta fläckar på den. Det var alltså kantlossning som gjorde att jag blödde! Det hade kunnat göra så den släppt vilken dag som helst! Vi konstaterade att igångsättning var rätt beslut och är lyckliga att alla mår bra!

Hur jobbigt det än var på slutet och hur mycket panik jag än hade under värkarna så är jag så glad att jag inte fick Eda. Kändes som jag hade kontroll på ett helt annat sätt nu. Jag kände vad kroppen ville och kunde lyssna på den mycket bättre än när jag hade eda mina två andra förlossningar. Jag vill dock inte föda fler barn! Nu får det räcka!

Annonser

Författare: Dema

Mamma, bonusmamma, sambo, husägare, gravid.

2 thoughts on “När lillebror kom till världen!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s