Amning på nätter.

Jag har fått en väldigt matglad liten pojke. Vi brukar natta han allt mellan 22-00 beroende på hur han är. Oftast har har en av sina vakenperjoder på kvällen. Han vaknar sedan ungefär med 2 timmars mellanrum och det är nästan alltid 02,04 och 06. 

Vi har också valt att han får sova i egen spjälsäng​. Jag hade han i vår säng i början, men jag vart så stressad över att någon skulle rulla på honom. Vid 06 får han dock alltid komma och stanna hos oss för då halvsover han bara resten av morgonen.

Jag tycker det är häftigt hur han redan vaknar på samma klockslag. Jag hoppas dock att han snart gör om så han vaknar bara en gång per natt, vid 03 ungefär.

Nu slutar han äta så lika bra att försöka sova lite till:)

Nya kläder och magen.

Jag använde mycket av mina vanliga kläder länge, så länge så jag töjt ut dom flesta över magen! Bestämde mig därför att jag skulle köpa nytt när bebisen var ute. Jag hade dock tänkt vänta lite till, men det var rea så kunde inte låta bli.

En riktigt dålig bild men Lilleman tillät inte annat. Jag fyndade allt för under 300 kr med frakt på lager157. Två av linnena vart dock lite tajta men jag kommer ju tappa mera.
Hur går det med magen då? Jo jag är förvånad! Finns mycket kvar men slipper mammabyxorna:)

Bild samma dag han kom.

Bild 7 dagar senare.

Vikten är nere på samma som på inskrivningen! Bara 10 kilo kvar innan vi är i mål. Men det orkar  jag inte ta tag i nu:) nu njuter jag för fullt.

Veckan som gått! 

Oj jag har massor att berätta! Väljer att skriva lite när tiden finns och det jag har lust att skriva. Så får vi se hur mycket som blir skrivet:) 

Denna vecka som gått har vi ammat, solat, varit på sjukhus 10 av 11 dagar, myst och försökt lära känna varandra. Det sista är något som kommer ta tid:) 

Vi försöker också komma på ett namn på prinsen. Vi tror att vi kan ha hittat rätt, men då är det den lilla grejen att det inte passar med mellannamnt vi tänkt. Så nu funderar vi på om vi ska hoppa över det andra namnet och bara köra på förnamn och efternamn:)

Återkommer med våran gulsotsresa senare idag:)

Min målbild!

När graviditeten var tuff eller jag längtade extra mycket efter bebisen så drömde jag mig alltid bort till samma sak. Hur jag hade bebisen i vagnen, en podd i öronen och bara gick dit jag hade lust att gå! 

Jag har skjutit ut denna promenaden nu då jag haft noll ork efter alla sjukhusbesök dagligen. Men idag såg jag att Claudia hade spelat in en podd med Charlie och Mattias så jag tänkte att nu gör jag det!

Nervös som jag är så sövde jag Lilleman i vagnen innan vi gick, jag vill inte riskera att han bara skulle skrika. Sedan gick vi! 

Det var precis som underbart som jag tänkt och drömt om! Bara gå och lyssna, filosofera och njuta av att han är min!

Här låg han så skönt med myggnätet på  och vi fick 30 minuter avverkade 🙂 

Tack för mig!

Denna blogg har nu gjort sitt!  Jag startade den för att samla mina tankar och funderingar under graviditeten. Nu när Lilleman är här känns det inte som det finns så mycket mer att skriva! Det känns som att slutet på denna blogg är här!

Tack för att ni velat följa med på resan! Är så glad att just du tagit av din tid och läsa om mina tankar 

Hoppas ni får en underbar sommar, det ska vi har här och lära känna varandra:)

När lillebror kom till världen!

Jag åkte som sagt in fredag kväll pga blodmängden ökade. Fick tabletter som skulle koagulera blodet, blödde hela lördagen också nästan. Blodmängden var som en riklig mens. På lördag kväll slutar det äntligen! Börjar känna mig uppgiven då det inte hittas något fel, men jag känner att något är fel. Såhär ska det inte vara. Ligga på ett sjukhus i tre veckor och vänta in om det startar eller om det blir akut snitt. 

Började prata med en barnmorska på lördagen om möjligheterna till en igångsättning, hon berättade att läkarna nämnt det men att det finns risker mer det också och dom väger ihop allt. Jag berättade för henne att både jag och min sambo ställde oss positiva till en igångsättning och att vi är pålästa, sedan har jag en igångsättning i bagaget. Vi bestämde att hon skulle framföra allt till läkaren och att jag skulle få prata med honom också. 

Dock bor vi på en liten ort så läkaren har jour och då jag var enda på förlossningen så skulle han komma först på söndagen. Kan tillägga att hela veckan har jag haft samma läkare. Så han har följt ärendet från ultraljud i måndags till bebis:)

Han kommer in på söndag och vi pratar och efter 20 minuter av bollande hit och dit är det bestämt. Vi kör igång! Senast tisdag lunch måste jag krysta annars blir det snitt. Jag får även börja fasta ifall det blir akutsnitt.

10:15 tar jag första shotten. Jag är öppen två cm, tappen är 2 cm och inåtvänd. Jag har SD som kommer 2-3 på 10 minuter men känns inte. Glatta hinnor så dom går ej att ta.

12:15 shott nr 2. Jag har nu 5 sd på 10 minuter som dom vill. Men dom gör inte ont. Statusen är fortfarande samma. 

14:15. Är fortfarande 5sd på 10 minuter som börjar kännas lite. Fortfarande bara öppen två men tappen har börjat vända sig utåt. Efter ett samtal till läkaren så avvaktarvi shott tre, för man vill inte att det ska bli fler SD. 

16:15. Öppnat mig till 2,5 cm och tappen är lite mindre. SD är samma och gör fortfarande inte ont. Tycker dom glesas ut lite. Bestämmer att hoppa även denna shott och hoppas det går att ta hinnorna 18 istället.

18:00 läkaren kommer och gör ultraljud och känner. Är gränsfall att man ska kunna ta hinnorna. Huvudet ligger neråt och bebisen mår fortfarande bra. Barnmorskan testar tar hinnorna och det funkar! Dom blir dock lite chockade över allt vatten som kommer ut, är riktigt mycket vatten! Jag kan inte sluta skratta heller så det forsar verkligen.  Är fortfarande öppen bara 2,5 cm.

20:00 börjat värkarna bli lite smärtsamma, men jag kan fortfarande andas igenom dom helt utan problem. Dom börjar koppla på dropp men apparaten strulat så det börjat gå in i kroppen 2045. 

21:15 skiftbyte, dom känner och nu är det öppet nästan 4 och tappen är nästan borta. Jag skämtar fortfarande med barnmorskorna mellan värkarna och alla skrattar precis som vi gjort hela dagen! Har verkligen varit bra stämning.

21:40 det börjar bli riktigt jobbigt. Jag får panik i värktopparna och ber om Eda. Barnmorskan vill känna på mig innan och tycker jag ska pröva lustgasen först. Är fortfarande öppen 4. Vi prövar lustgasen och den funkar lite. Tyckte inte den hjälpte mot smärtan men jag hade något att koncentrera mig på. Måste kissa också men kan ej gå på toa, hon tappar mig mellan två värkar. Hon har fortfarande inte ringt efter Eda, för hon har förstått att detta kommer gå undan 

21:50 börjar paniken! Värkarna gör ont! Det trycker på neråt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Får panik i varje värk, men mellan värkarna är jag helt lugn och ligger helt avslappnad. Hon kollar och jag är nu öppen 5 cm och lite kvar av tappen. Det trycker verkligen neråt och det är de som är de jobbiga.

22:15 sänker dom droppet för jag orkar verkligen inte mer! Varje värk är panik och mellan värkarna är allt lugnt. Så sjuk känsla! Jag har grymt stöd av både barnmorska, sköterska och framförallt min sambo. 

22:25 känner jag att jag vill krysta, men jag får inte riktigt ännu. Dom lägger mig i en annan ställning. Det var en sådan sjuk känsla att verkligen känna den sjukt starka kraften. 

22:29 efter 2 krystvärkar är en vit kladdig pojke ute! 3315 gram tung 51 cm lång och 34 cm i huvudmått och helt perfekt! 

 En stor och rejäl Moderkaka kommer ut och jag har inte spruckit eller något alls vilket jag trodde jag skulle ha gjort.

Läkaren kommer in efter 30 minuter och visar bilder på moderkakan. Man ser tydligt svarta fläckar på den. Det var alltså kantlossning som gjorde att jag blödde! Det hade kunnat göra så den släppt vilken dag som helst! Vi konstaterade att igångsättning var rätt beslut och är lyckliga att alla mår bra!

Hur jobbigt det än var på slutet och hur mycket panik jag än hade under värkarna så är jag så glad att jag inte fick Eda. Kändes som jag hade kontroll på ett helt annat sätt nu. Jag kände vad kroppen ville och kunde lyssna på den mycket bättre än när jag hade eda mina två andra förlossningar. Jag vill dock inte föda fler barn! Nu får det räcka!